Kulturarvsbloggen

Varv och hamnar, k-märkta fartyg och fritidsbåtar, fyrar och sjömärken.

Upplevelser i Stockholms södra skärgård

I juli seglade jag i Stockholms södra skärgård tillsammans med en väninna. Första övernattningen gjordes vid Österhaninge båtklubbs (ÖBK) fina, lilla klubbholme i Mörbyviken innanför Ornö. Klubben har sin hamn och uppläggningsplats på Gålö och klubbholmen ligger på bekvämt avstånd från hemmaviken. På holmen finns toalett och sopmajor, bryggor och bastu. Allt är välskött och ombonat. På bryggan står en väl använd ljugarbänk för bekväm och otvungen samvaro i förmiddagssolen. Undrar hur många liknande klubbhamnar det finns i skärgården?

Färden gick vidare mot Biskopsö i behagligt förlig vind. Den skyddade norra viken är välbesökt och vi la till på södra sidan eftersom där var helt tomt när vi kom.

 

Biskopsöns norra vik

Biskopsöns norra vik i juli 2015.

 
En enda träbåt ligger i viken när vi anländer. Det är en Neptunkryssare som lagt sig längst ut, en liten bit ifrån de övriga. Uppifrån berget ser vi ett stort segel närma sig söderifrån. Kan det vara en veteran?...Nej...jo, det är en gaffelriggad yacht, spännande! Den passerar förbi och lägger sig i sjölä för att ta ner seglen. Det ser ut att vara besvärligt och tar en god stund. Båten närmar sig viken och jag borde veta vilken det är men här går jag bet. Den ankrar intill Nepparen som blir till en leksaksbåt intill den stora. Väl tillbaka på jobbet har jag inga problem att lista ut att det var R9 Osprey som ankrade mittemot oss i viken. Byggd 1912 och ritad av Albert Andersson. Nästan 14 meter lång och 90 kvadratmeter segel. Roligt är att en veteran som Ospray fick de flesta båtägare att titta upp över sittbrunnssargen och beundra den gamla när hon majestätiskt gled in mot land.

Ospray seglar
Ospray. Foto SYS hemsida

Sista natten förtöjer vi i Dyviken på södra Ornö. Inte världens roligaste vik men skyddad för nästan alla vindar. Vi passar på att gå en lång promenad. Längst in i Brunnsviken på Ornö ligger Ornö båtvarv. Jag ökar på stegen när vi närmar oss och nästan springer in på området. Det är alltid lika kul att besöka varv, speciellt om de är "orörda" och drivs på någorlunda traditionellt vis. På Ornö båtvarv blir man inte besviken. Först och främst vill jag se 55:an Singva som stått på land i många år. Det är inte lätt att gömma undan en 55:a och vi siktar på ett långt skjul och prickar rätt. Tyvärr syns bara botten på båten men det känns bra att ha fått se åtminstone den. Och värre har man ju sett. Singva kommer säkert att kunna segla igen efter viss "översyn". Vi träffar Inger som driver varvet tillsammans med sin sambo och blir visade till X:et, numera bara X, som är det ursprungliga namnet på denna spektakulära båt från 1912. X är en racer, ritad av postexpeditör Sjögren, byggd till olympiaden och försedd med ett imponerande gaffelsegel. Hon ägdes under många år av en kollega till mig så det är inte första gången vi möts hon och jag.

Ornö båtvarv

Ornö båtvarv. Foto Båt och bogserservice, Ornö

På varvet ligger en brokig samling båtar. Här finns det mesta från bogserare och lotsbåtar till fritidsbåtar. Mitt i alltihop ligger ett stort plåtskrov som jag känner igen. Det är rött numera men under den tid det låg halvsjunket i en vik på Gålö var det vitt, (nåja rostblandat vitt). Inger berättar att det ska bli ett fyrskepp i sinom tid. Det är byggt som bobåt från början och saknar helt genomföringar och var vid ankomsten till Ornö fyllt av skrot som tidigare ägare lämnat efter sig. Alla är lyckliga över att "båten" hamnat på Ornö, Inger och sambon Sven som tänker inreda en bostad ombord, Gålöborna som slipper se en halvsjunken plåthög och Skärgårdsstiftelsen som på ett enkelt sätt blev av med ett problem.
Segelveckans sista dag avslutas med ett dopp i kvällssolen, rökt lax från Björkösund, kantareller, färskpotatis, snaps och honungsmelon. Det ni!

Loading