Kulturarvsbloggen

Varv och hamnar, k-märkta fartyg och fritidsbåtar, fyrar och sjömärken.

Tyskmagasinen ödelagda i sommar

I Luleå har det fram tills denna sommar funnits ett byggnadsminne som kunnat berätta den komplexa och moraliskt omdiskuterade historien om Sveriges förhållande till Tyskland under andra världskriget. De stora magasinsbyggnaderna i Karlshäll byggdes ursprungligen som magasin för pappersmassa men de blev från och med 1940-talet kända som tyskmagasinen. Skälet var att de gigantiska byggnaderna utnyttjades av tyska militärmakten Wehrmacht, som i magasinen tilläts förvara mat och andra förnödenheter till de tyska soldaterna i Finland och Ryssland.  

Tyskmagasinen 2013 Foto: Av Tortap - Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=30355380

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Wikimedia commons, Tortap - Eget arbete, CC BY-SA 3.0

Byggnaderna kan ses som ett minnesmärke över en eftergiftspolitik som samlingsregeringen gärna ville ha så liten uppmärksamhet kring och som i efterhand delvis är svår att försvara. Tyskarna hade ju intagit grannländerna Danmark och Norge – och i dessa länder skickades t ex både politiska motståndare och människor med judisk tro till läger och avrättning i gaskammare.

Mycket sällan framhåller vi delar av historien som vi inte är stolta över. Tittar man t ex på våra maritima byggnadsminnen så berättar de om ekonomisk framgång eller makt. Exempelvis finns flera hamnkranar som illustrerar det svenska industriundret efter andra världskriget, och det finns tullhus och kustbefästningar som berättar om statens makt och myndighet.

Men i Luleå i Norrbotten fanns som sagt ett helt annat byggnadsminne. Fram till midsommarafton i år (2016) stod här de två väldiga magasinsbyggnader som på sätt och vis kan ses som en illustration av den så kallade midsommarkrisen 1941. Tyskland ställde då krav på den svenska regeringen att få låta trupper resa genom Sverige på väg mellan Norge och Finland. Och så ville man även ha möjlighet att transportera och förvara förnödenheter på svensk mark. Denna plats blev den strategiska nordliga hamnen i Luleå. I Norrbottenskuriren berättade Betty Blom 2007 om sin tid som anställd av tyskarna. Hon beskrev bl a de matvaror som fanns i magasinen – halva grisar, rökta korvar, smör och vagnslaster med kaffe. Eftersom det var kristid och brist på matvaror under kriget fanns inga sådana varor att få tag på för arbetarna i Luleå. Kontrasterna var stora. Samlingsregeringens eftergifter till tyskarna – som bl a resulterade i tillåtelsen att förvara förnödenheter på svensk mark i Luleå – har varit omstridda sedan besluten togs på 1940-talet.

Idag måste man tyvärr konstatera att detta monument över eftergiftspolitiken suddats ut. Genom en brand, som nu utreds av polisen, så har de stora byggnaderna lagts i aska. Men berättelserna om tyskmagasinen i Luleå lever fortfarande – kanske särskilt eftersom de berättar om en så komplex och omstridd historia. Tack vare dem som arbetade i magasinen vet vi mer om hur krig påverkar människor – och vilka konsekvenser ett drastiskt beslut vid ett regeringssammanträde fick midsommaren för 75 år sedan. Gick regeringen för långt när det neutrala Sverige både lät en hel division beväpnade soldater passera genom landet – och där man dessutom gick med på att på svensk mark förvara matvaror till soldaterna i våra ockuperade grannländer?

Loading