Kulturarvsbloggen

Varv och hamnar, k-märkta fartyg och fritidsbåtar, fyrar och sjömärken.

Sjöhistoriska museet 75 år

 Se så glada vi var i fotoarkivet för 20 år sedan. Eva Berglund Thörnblom,
Gunvor Vretblad och Birgitta Jönsson hade så här trevligt.
Foto: Jahn Mörrby, Sjöhistoriska museet

Tänk, när jag kom som praktikant till Statens sjöhistoriska museum 1988 skulle 50-årsdagen just firas. En jubileumsbok gavs ut och vi som var nya fick börja med att läsa den för att bli insatta i museets ämne och historia. Till 50-årsjubileet byggdes också en utställning med det poetiska namnet "Havet och människan". Tanken var att utställningen skulle skildra människans förhållande till havet ur alla tänkbara synvinklar. Vernissagen i maj närmade sig skrämmande snabbt och hela personalstyrkan var indragen i utställningsprocessen. Min blygsamma insats bestod i att jaga textunderlag om sjöodjur. För mig, som var helt grön i branschen, var allt oerhört spännande och rena himmelriket.

Mycket vatten har flutit sedan dess och nästan ingenting på Sjöhistoriska ser ut som det gjorde då. Vasaskeppet låg ännu i ett provisoriskt plåtskjul. Det nya Vasamuseet var under projektering och vi i personalen brukade träffas och äta lunch tillsammans på Nordiska museet. Det var en härlig tid. Vasamuseet öppnade 1990 och blev snabbt Stockholms populäraste turistmål samtidigt som det växte om sitt gamla modermuseum. Mycket, mycket av Sjöhistoriskas resurser gick under många år till bärgningen och undersökningen av Vasaskeppet. Idag betalar Vasa tillbaka tack vare sin enorma dragningskraft.

Sjöhistoriska kommer aldrig att slå Vasamuseet i antal besökare och för den delen skulle inte huset klara att ta emot så många ens om de stod på kö. Den vackra, vita byggnaden på Gärdet är inte dimensionerad för en sådan jättepublik. Många utställningar har passerat revy under mina år som anställd. Till de, för mig, mest minnesvärda hör Modellutställningen 1989, "Svensksund 1790", om det svensk-ryska kriget, "Ubåtar, finns de?", om ubåtskränkningarna under 1980-talet, "Människor och båtar i Norden", med allmogebåtar och "Båtliv" som visade fritidsbåtens utveckling under hundra år.

Den utställning som legat mig varmast om hjärtat är nog ändå den om svenskt skeppsbyggeri som fanns i källarvåningen. Den var gammal och sliten och invigdes så tidigt som 1960. Men ack så innehållsrik. Där fanns allt man behövde veta om skeppsbyggeri från bronsålder till 1950-tal. Vackra modeller och ritningar både av örlogsfartyg och handelsdito kunde studeras i montrarna. Chapman fick naturligtvis stort utrymme jämte sin konkurrent Sheldon. 1800-talets hjulångfartyg och den nya tidens redare och varvsägare presenterades, diagram fyllde montrar tillsammans med skeppsbyggeriverktyg och utsmyckningsförlagor. Visst kändes den dammig och förlegad men i Skeppsbyggeriutställningen fanns allt!

Det var med stor sorg jag höll min sista visning av utställningen i januari 2013. Det hade i över 30 år pratats om att riva. Museet behövde en hörsal och stora delar av utställningen hade redan försvunnit genom åren. Elen som gömdes bakom montrarna var utdömd och skadedjur hade börjat smaka på lite för mycket av monterinnehållet så det var verkligen dags att göra något. Kanske hade det gått att rusta upp, kanske inte. Hursomhelst är den saknad, åtminstone av mig.

Sjöhistoriska museet rymmer mycket mer än utställningar. I källarplanet finns ett arkiv fyllt av dokument och ritningar. Här kan man göra riktiga fynd och för en båtintresserad är arkivet ett eldorado. Fortsätter man genom källargången finns en fotoateljé, ett föremålsmagasin, en modellverkstad fylld av modeller, ett snickeri och i änden av korridoren ett fotoarkiv med hundratusentals fotografier. Ovanför trappan finns biblioteket med en imponerande samling nautika. Bord och stolar från rederiaktiebolaget Sveas styrelserum ger läsplatser för besökare.

En del av verksamheten bedrivs utanför själva museibyggnaden. I Båthall 2 på Galärvarvet förvaras en del av Sjöhistoriskas originalbåtsamling. I närheten finns också Dyktankhuset fyllt av dykerihistoria. Utanför Vasamuseet ligger isbrytaren Sankt Erik och fyrskeppet Finngrundet som är museifartyg. Galärvarvets attraktioner visas för besökare under sommaren.

Jag har haft förmånen att få tillbringa, snart ett kvarts sekel i Sjöhistoriska museets tjänst. Vi är många människor som ska samarbeta, alla med egna viljor och idéer. När jag började min anställning var Sjöhistoriska museet ett självständigt museum på norra Djurgården. Idag ingår museet i myndigheten Statens maritima museer, tillsammans med Vasa och Marinmuseum. Administrationen fanns i "Gula villan" och i museets källarvåning härskade en ilsken men snäll vaktmästare med hund. Det fanns tre datorer i museet, en i biblioteket, en hos marinarkeologen och en som användes av en projektanställd etnolog. Idag sitter vi alla framför datorer. Avstånden mellan oss i personalen var kortare 1988 och varje vecka hölls informationsmöte med museichefen där hela personalen deltog. På så sätt visste vi alla vad som skulle hända, vilka evenemang vi var inblandade i och vad som förväntades av de olika avdelningarna.

Många år har gått sedan dess och Ragnar Östbergs byggnad lever vidare om än förändrad till sitt innehåll. Utvändigt ser huset ungefär likadant ut som när det var nytt. Det är format som en del av en cirkel, kanske ett ankare där en tänkt linje går från entrén och ända till tornet på Stockholms stadshus.( Med lite fantasi blir Stadshustornet en ankarstock.) 1938 var villkoret för att få ekonomiskt bidrag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse att huset inte fick byggas i funkisstil, vilket annars var tidens melodi. Östberg ritade då en paviljong som skulle knyta an till 1700-talet och Gustaf IIIs stolta flotta samtidigt som den smälte in i den känsliga Djurgårdsmiljön.

Känslan av Stockholm som sjöfartsstad är idag nästan obefintlig jämfört med när Sjöhistoriska museet var nybyggt och det låg lastfartyg längs varenda kaj. Trots det har sjöfarten än idag en stor betydelse för Stockholm och Sverige. Det är en viktig uppgift för museet att visa detta för besökarna. Ännu kommer de allra flesta varor till Sverige med båt!

Loading