Kulturarvsbloggen

Varv och hamnar, k-märkta fartyg och fritidsbåtar, fyrar och sjömärken.

Nytt liv för gammal båt

Vår snipa i trädgården

En gråkall kväll i våras satt jag och tittade ut genom fönstret mot familjens gamla båt som stod uppställd i trädgården. Hon såg lite trött ut. En hagelskur hade just dragit förbi och kapellet hängde på trekvart. Hon får vara trött, Frida är en gammal båt, byggd på 20-talet och i min familjs ägo sedan 1973.


Som nybyggd snipa var Frida en bruksbåt, byggd i Mönsterås för Kalmarsunds krabba sjö. Linjerna är karakteristiska för traktens båtar med vackert språng och hög förstäv. Hon är byggd för att ligga längsmed en brygga och är inte lätt att embarkera förifrån vid en slät klippa.


Mahognyruffen byggdes av min pappa vintern 1973-1974 och mahognyn kom från NKs verkstäder i Nyköping. De anrika verkstäderna var under avveckling och virket kostade inte mer än 50 kronor. Frida förbyggdes till fritidsbåt redan någon gång på 1950-talet. Då fick hon en överbyggnad i mahognyplywood som inte klädde henne särskilt bra.
På 70-talet fanns det fler ruffade snipor än man kunde räkna. De öppna, klinkbyggda båtarna var nästan gratis när skärgårdsborna bytte till plast.


Många härliga sjöfärder längs Sörmlandskusten har det blivit med Frida under mer än 40 år. Några gånger vågade vi oss så långt som till Gryt, en gång till och med till Västervik. Men Bråviken är inte att leka med i en rullande snipa. Vid Femöre huvud är sjön krabb och kort. Frida guppade fram som ett äggskal och den gången motorn började hacka höll vi oss för skratt. Lugnare då att gå till Rensholmen eller Kampåsen i Nyköpings skärgård. För säkerhets skull skaffade pappa en 1,5 hästars Marinoped som kunde häktas fast vid fribordet om Solon skulle strejka igen. Som tur var behövdes den aldrig.


Sedan 10 år tillbaka har hemmahamnen varit Gålö, söder om Stockholm. Den trånga ruffen är för liten för en familj med tre barn och det har mest blivit dagsutflykter under dessa år. Några distansminuter utanför Gålö ligger Torrbänken och Kycklingarna med fina små stränder, perfekta för barn i de lägre åldrarna.


Nu är barnen nästan vuxna och livet tar nya vägar. Det går inte att klamra sig fast vid en båt hur kär den än är. Frida kommer att få ett nytt liv med en ny ägare och en "ny" skepnad. Hon kommer att få tillbaka sin ungdoms utseende som öppen snipa efter 60 år som ruffbåt. Slitna och dåliga bord byts ut men patinan över vattenlinjen kommer att bevaras. Det ska synas att hon är en båt med historia. Så sluts cirkeln i ett båtliv och Frida kommer att glädja sina ägare under många år till.

Loading