Kulturarvsbloggen

Varv och hamnar, k-märkta fartyg och fritidsbåtar, fyrar och sjömärken.

En vacker skärgårdskryssare

Det finns båtar som griper tag om hjärtat på ett sätt som gör dem omöjliga att glömma. En båt som jag burit med mig genom nästan hela mitt båtliv är den Iversenritade 22:an Lillstina.

När mitt aktiva seglarliv tog sin början under tidigt 1980-tal fanns Lillstina i hemstaden Nyköping. Min egen segelbåt låg vid den innersta bryggan i klubbhamnen och vid bryggan utanför låg hon, mina drömmars båt.


Lillstina på Stockholmsutställningen 1930 som Neglingevarvets flaggskepp i entrén till paviljongen.

Hon var den mest fulländade lilla 22:a jag sett. Stadens stora skärgårdskryssare, 22:orna Flamingo, Tricksonita och Titti, (om jag inte minns fel) hamnade flera båtlängder efter Lillstina i skönhet. Hon var byggd i finaste mahogny och hade en vacker "snusdoseruff". I Nyköping hade hon framgångsrikt seglats av den lokale storseglaren Ivar Brunelius innan han övergav henne för Laurinritade Tricksonita. Lillstina blev kvar i Nyköping några år in på 80-talet men försvann sedan från staden.

Lillstina är inte vilken 22:a som helst. Hon ritades av Jac Iversen och byggdes på Neglingevarvet till Stockholmsutställningen 1930. Måtten är blygsamma 10,53 x 1,82. På den stora utställningen tronade hon drottninglikt på en hög piedestal under ett välvt tak och var ett lysande exempel på svenskt båtbyggeri av yppersta kvalitet. Hon bör ha stått alldeles i närheten av Källhagen, strax innanför huvudentrén. Efter utställningen såldes hon till Ekolns segelsällskap som lottade ut henne 1932.

Jag vet inte var Lillstina tog vägen sedan hon sålts från NSS men jag vet att hon idag ligger i Tyskland. Det lär inte bli enkelt att få tillbaka henne till Sverige. Skärgårdskryssare är högstatus på kontinenten och sköts pietetsfullt som de klenoder de är. Dock har man en viss fäbless för att bygga om ruffarna till modernare snitt. Jag hoppas verkligen att Lillstina fått behålla den fina, rundade ruff som hon ritades med från början. Ritningar finns i Sjöhistoriskas ritningsarkiv.

Den som påstår att båtar saknar själ har aldrig förvaltat en träbåt. Om jag fick önska en segelbåt, vilken som helst, att samla in för framtiden skulle det bli Lillstina, den vackra, vackra Lillstina.

Byggnadsritning till Lillstina ur Sjöhistoriskas ritningsarkiv.
Byggnadsritning till Lillstina ur Sjöhistoriskas ritningsarkiv.

Loading