Kulturarvsbloggen

Varv och hamnar, k-märkta fartyg och fritidsbåtar, fyrar och sjömärken.

Allt för sjön – båtmässan en samhällsspegel

Starten på båtsäsongen är den stora båtmässan i Älvsjö. Sedan mer än 50 år har vi beundrat båtar på "Allt för sjön". Det började i Ostermans marmorhallar och fortsatte på mässan i Älvsjö.

Sveriges långa kust och generösa skärgård har lockat invånarna till båtliv sedan mer än hundra år. Båtägandet kulminerade under 1970-talet, då båtmässan var som störst. Hallarna i Älvsjö var fyllda till bredden med plastbåtar i prisklasser som gjorde att alla som ville hade råd att köpa en båt. Ränteavdragen var generösa och kostnaden för båtägandet tillät även normalinkomsttagare att leva skärgårdsliv.

Mässbesökare från såväl landsorten som från Stockholm klädde sig i sina finaste gångkläder, tog 142:an ut på gamla E4:an och satte kurs mot Älvsjö. Väl på mässan kunde man, medan man världsvant gled genom gångarna, röka obehindrat överallt i lokalerna. Askoppar stod utplacerade i varje hörn. Med kännarmin studerades de senaste innovationerna inom båtsporten och för den som slapp vara chaufför kunde dagen avslutas med en öl i baren.

Ute i landet producerades plastbåtar i varenda buske. Till storsäljarna hörde naturligtvis IF som ständigt utvecklades i nya, fräsiga racingversioner. Viggen, Vega och Albin 25 hörde också till de riktigt populära. Plasten öppnade portarna till ett helt nytt båtliv. Konstruktörerna var inte längre bundna av träets begränsningar. Plasten tillät experimentlustan att blomma. Med det nya båtfolket kom också högre krav på komfort. Det skulle vara luftigt och ståhöjd i ruffarna även på mindre båtar. Formerna förändrades och den, av alla de nya båtar som presenterades under båtboomen, som väckte starkast reaktioner var nog Pelle Petterssons Maxi 77. Den kännetecknades bland annat av stora, svarta ventiler, svart mast och ett rufftak som gick hela vägen ut till fribordet, utan skarndäck! Rufftak ut till fribordet kallas ibland för valdäck och var inget nytt, men med den fribordshöjden! Maxi 77 kallades elakt för "Septitanken".

Med fasa betraktade de, sedan länge, etablerade båtmänniskorna de nya båtarna och deras ägare. Hur skulle alla få plats i skärgården och var det verkligen meningen att kreti och pleti skulle trängas tillsammans med övriga i Sandhamn?

Såhär efteråt måste man väl ändå säga att det har gått bra. Visst har slitaget på skärgården varit stort, särskilt i populära hamnar och sjövägsreglerna har väl inte alltid följts till punkt och pricka. Men branschen sanerar sig självt och de som inte passat för båtlivet har sökt nya förströelser efterhand.

När båtexplosionen rullade igång under 1970-talet var det både nya motorbåtar och segelbåtar som presenterades. I dag är det motorbåtar som dominerar i Mässans hallar. Den ena är större än den andra och de drivs av enorma bensinmotorer! Miljötänkandet syns obefintligt. Är devisen - störst vinner? Det är märkligt med tanke på att miljöfrågorna kommit upp på agendan i stort sett inom alla andra områden och verksamheter. Men inte på båtmässan i Älvsjö. Jodå, visst finns det små båtar med solcellsdrivna elmotorer men de har inte den mest framträdande placeringen. De små solcellsbåtarna har inte heller samma målgrupp som jättebåtarna. Människor med obegränsade tillgångar har alltid funnits och kommer säkert alltid att finnas men att det finns så många att båttillverkarna kan leva på dem, det är svårsmält. Kanske säger det också något om resursfördelningen i vårt land i dag.

På båtmässan finns sedan något decennium också en hörna för veteranbåtar och föreningar med anknytning till dessa. Hörnan kallas för "Classic boat show" och det är i den Sjöhistoriska ställer ut sin båt.

För mig, som arbetat med museets originalbåtar under många år, är det här i classichörnan jag möter mina nätverksvänner. Vi ses här och pratar, pratar, pratar om båtar. Vilka har skrotats, vilka har sålts till Tyskland och är det några spännande nybyggen på gång? En viktig fråga som alltid dryftas är hur veteranbåtshobbyn ska spridas och hur vi ska få med ungdomarna. Vi som möts här sedan många år kan inte längre räkna oss till de yngre, tyvärr. Tvärtom får vi en ny rynka och lite gråare hår för varje gång vi ses. Båtarna kommer att överleva oss och det känns bra. Säkert kommer också nya krafter att ta vid när vi släpper taget. Tiderna förändras och veteraner kommer att bli högstatus. Det är min övertygelse.

Intresset för de stora motorbåtarna var stort. Men det är också bara på Båtmässan alla har möjlighet att få se dessa båtar från insidan. Det gäller att passa på när tillfälle bjuds. Foto: Eva Berglund Thörnblom
Intresset för de stora motorbåtarna var stort. Men det är också bara på Båtmässan alla har möjlighet att få se dessa båtar från insidan. Det gäller att passa på när tillfälle bjuds. Foto: Eva Berglund Thörnblom


Sjöhistoriskas Mälar 22 fick stor uppmärksamhet och hade under hela mässveckan en strid ström av besökare runt sig. Foto: Anneli Karlsson

Loading