Kulturarvsbloggen

Varv och hamnar, k-märkta fartyg och fritidsbåtar, fyrar och sjömärken.

s/s Drottning Victoria 105 år!

Att resa med tåg till kontinenten är för oss en självklarhet. Det har också varit möjligt mycket länge. Redan 1892 kunde man åka med tågfärjor mellan Helsingborg och Helsingör och året efter också från Malmö till Köpenhamn. Skulle man sen vidare till kontinenten var det ytterligare färjor innan man kom till Tyskland.

Vykort som visar Drottning Victoria vid färjeläget i Trelleborg.
Vykort som visar Drottning Victoria vid färjeläget i Trelleborg. Bakom fartygets akter ser man hissanordningen för rampen, krönt av Statens järnvägars emblem.


Det sägs att Knut Agathon Wallenberg och hans hustru Alice skulle resa till Tyskland på 1890-talet. Resan gick trögt, bemötandet var dåligt och man fick sitta och vänta i kalla hamnmagasin. Alice blev också sjuk under resan. Knut Wallenberg och hans bror Oscar beslutade sig då att starta en direktförbindelse på kortaste sträckan, Trelleborg – Sassnitz. De fick tillstånd till att starta en postlinje av svenska och tyska postverken och 1897 kunde rederierna Steetiner Dampshiffs gesellschaft och Rederi AB Sverige Kontinenten sätta in ångarna Rex och Svea.

1907 upphörde detta och Rederi AB Sverige – Tyskland fick ta över trafiken.

1909 återinvigdes sträckan av Gustav V och tyske kejsaren Wilhelm och har sedan dess kallats Kungsleden. Trafiken var helt statlig och från svensk sida var det Statens järnvägar som ägde och drev två av fartygen.

Inför öppnandet beställde SJ två större järnvägsfärjor. De fick namnen Drottning Victoria och Konung Gustaf V. Vid invigningen 1909 var dock bara Drottning Victoria levererad, Konung Gustav V levererades året efteråt. Drottning Victoria byggdes i Newcastle i England. Hon sjösattes den 21 februari 1909. Utrustades och kom till Sverige redan i juni. Den 6 juli gick hon på sin första resa till Sassnitz.

Drottning Victoria glider i vattnet den 21 februari 1909.
Drottning Victoria glider i vattnet den 21 februari 1909.


1926 kolliderade hon med ett danskt fartyg och 1929 slet sig flera järnvägsvagnar under en hård storm. Det var bara tack vare besättningens mod som fartyget kunde räddas.

När andra världskriget bröt ut 1939 ”inkallades” fartyget till Marinen och fick namnen Hjälpkryssare Nr 3. På Finnboda varv i Stockholm försågs hon bland annat med 12 cm kanoner, flera luftvärnspjäser och kunde på järnvägsdäcket ta med 450 minor. Hennes enda militära uppdrag skedde också i december 1939 då hon la ut minor mellan Sverige och Åland. Men trafiken mellan Sverige och Tyskland fortsatte med vissa avbrott under hela andra världskriget.

När kriget var slut var hamnen i Sassnitz så skadad av bomber att man istället trafikerade olika hamnar i Polen. 1948 återgick man till Sassnitz.

1952 gick Drottning Victoria på grund och efter lossdragningen behövde hon repareras. I samband med detta byggdes ångpannorna om för oljedrift. Det gör att man på vissa fotografier ser henne med två smala skorstenar och på andra med två rätt kraftiga. De kraftiga kom till vid reparationerna och ombyggnaden och från 1953 kunde hon sättas i trafik igen.

Från år 1958 användes hon bara vid vissa tillfällen och låg för det mesta stilla. I december 1967 gjorde hon sin sista resa mellan Malmö och Köpenhamn men 1968 såldes hon till AB Persöners Metallhantering i Ystad och bogserades dit för upphuggning tillsammans med systerfartyget Konung Gustav V. När fartygen höggs upp fick Trelleborgs kommun möjlighet att köpa delar av inredningen. Idag kan man därför hitta matsalen och delar av vestibulen från Drottning Victoria i konferenscentret Forum i Trelleborg.

Men samtidigt kunde Freddie Braun från Stockholm köpa röksalongen från Drottning Victoria. Freddie driver Fartygsmagasinet i Gamla Stan i Stockholm men något gjorde att han aldrig sålde just den inredningen. Inte förrän drygt 40 år senare då dåvarande ordföranden i Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm, Ronald Bergman, fick vetskap om salongen och såg till att den köptes in för Sjöhistoriska museets räkning.

Där byggs den just nu upp, saknade delar kompletteras, möblerna tvättas och taket som helt saknades återskapas tillsammans med den stora skylighten, lanterninen som släppte in dagsljus från övre däck.

Alltså firar vi från och med nu den 21 februari som s/s Drottning Victorias födelsedag.

Kuriosa 1:
I april 1917 kom resenären Vladimir Lenin med färjan från Sassnitz. Han var på väg hem till Ryssland och revolutionen samma år. Från Trelleborg for han vidare med tåg till Stockholm och möte med bland andra Ture Nerman. Han passade också på att inhandla en kostym på varuhuset PUB.

Kuriosa 2:
Matsalen från systerfartyget Konung Gustav V finns i Svenska kyrkans lokaler i Malmö. Skepparhytten finns uppsatt som kontor för sjömansprästen.

Fartygsfakta:

  • Byggd 1909 av Swan, Hunter & Wigham Richardsson Ltd, Newcastle-upon-Tyne, England
  • Byggnadsnummer 802.
  • Mått 113 meter lång, 16,2 meter bred och djupgående 5,2 meter.
  • Maskineriet var två stycken trippelexpansionsmaskiner av varvets konstruktion. 4600 hästkrafter kunde ge en fart av 16 knop.
  • På järnvägsdäck fanns två spår med 165 meter räls där 18 järnvägsvagnar kunde fraktas.
  • Drottning Victoria kunde ta 975 passagerare.

Drottning Victoria strax innan sjösättningen i Newcastle.
Drottning Victoria strax innan sjösättningen i Newcastle.

Med hästdragen pråm på kanalen

Foto: Carl David Lund/ Sjöhistoriska museet

Bröderna Karl och August arbetade med draghästar i Göta kanals östligaste del. Mellan Mem och Söderköping gick transporter med olika varor - t ex spannmål eller kalk. Godset var lastat på pråmar och Karl och August ledde hästarna som drog från kanalbanken. Karl Träff var min mammas morfar. Han var född i slutet av 1800-talet, men hjälpte till på sin dotters gård ända in på 1950-talet.

Foto: Emil Ström 1939

Karl med hustrun Elin Träff, 1939. Foto: Emil Ström

Själv var jag på ett möte med branchföreningen Sveriges och Norges kanaler för någon vecka sedan. Där diskuterades dagens kanalfrågor. Det handlade om underhåll av slussar och kajer, säkerhet och försäkringsskydd, eller om båtlivets utveckling. Att jag var där berodde på att vi vill arrangera ett kanalforum tillsammans med branchföreningen och den kommunägda Kinda kanal i Östergötland. En av de aktiva i föreningen som driver Bergslagskanalen i Värmland berättade (efter att jag nämnt mina östgötska släktingar) om hur man i deras hemtrakter haft ett komplicerat system av hästdragen järnväg, pråmar och vägtransporter. Där fraktades järnet från t ex Liljendals bruk ut via Bergslagskanalen, Vänern, Trollhätte kanal, handelshusen i Göteborgs och sedan ur i världen. Ett lästips är "Med sjöbanan Liljendal-Kristinehamn 1870" skriven av Martin Jansson och Egil Akre. Själv tänkte jag på Karl och August – mina pråmdragande släktingar och deras slitsamma arbete. Sanmtidigt som jag inser att Göta kanal var en viktig transportled en bra bit in på 1900-talet, även efter att järnvägen byggts ut.