Kulturarvsbloggen

Varv och hamnar, k-märkta fartyg och fritidsbåtar, fyrar och sjömärken.

Eva Berglund-Thörnblom

Vrakspaning med ljusglimtar

collage av bilder från vrakspaning

En liten vrakspaning måste man hinna med varje sensommar. Jag har, tillsammans med Sjöhistoriskas fotograf Anneli Karlsson, tagit ett varv runt de största uppläggningsplatserna. Toppstället framför alla andra är Slagsta marina i Norsborg. Slagsta är som ett smörgåsbord och bjuder på det mesta i båtväg. Här finns allt från flotta yachter till övergivna projekt.

Vi strosar runt i solskenet och lyfter presenningar, petar i murket trä och fotograferar. Det är, framför allt, det bortre hörnet av uppläggningsplatsen som är intressant. Ibland kan man följa en båts väg från de främre, lite finare platserna, över varvsplanen för att slutligen hamna längst bort i det skuggiga hörnet. Sorgligt, javisst, men så ser det ut på de flesta större varv. Någon tar sig an ett projekt och drömmer om det stora äventyret. Det kan vara en långsegling till Västindien, en flytande bostad vid Söder Mälarstrand eller en vik i ytterskärgården. Alla har sina drömmar och ibland slår de in men inte alltid.

collage av bilder från vrakspaningen

En snipa i mahogny ser ut att stråla mot oss i solskenet. När vi närmar oss falnar glansen och vi inser att det är just ett avsomnat projekt vi har framför oss. Åh, jag skulle vilja rädda alla träbåtar och ställa in dem i ett klimatiserat bergrum där de kan få bida sin tid i väntan på en ny ägare. De är en gång byggda med stor omsorg och kunnande och är värda ett bättre öde än att bli stående som dåliga samveten på en öde varvsplan. Tänk om dessa båtar kunde berätta om sina liv, om spännande färder mellan grynnor i skärgården, om olika ägare, om alla barn som vuxit upp ombord och om varför de slutligen blev stående här på en uppläggningsplats söder om Stockholm.

Vi noterar mänsklig aktivitet lite längre ner på planen och går dit. Det är två killar som arbetar med en stor lotsbåt i ek. Ägaren berättar om båten att den har ägts av hans pappa sedan den utrangerats som lotsbåt. Nu är den under renovering och det här är ett projekt som ser ut att lyckas. Nästan allt trä är bytt och om arbetet löper på kommer hon att gå i sjön redan i år. Båtägaren har gått på Skeppsholmens folkhögskola och vet vad han gör. Det bådar gott!

Petterssonbåten

Svårare läge är det för de träbåtar som blivit över på Sätra. Här ska varvet röjas för att ge plats till projektet "förbifart Stockholm". Det gör ont i hjärtat att se en vacker kustkryssare, grå av fukt och veta att den troligtvis inte kommer att vara kvar nästa gång jag kommer hit. Likaså den stora Petterssonbåten som är så väldigt lik Sjöhistoriskas Wiking X. Inte heller den kommer att finnas kvar, såvida ingen förbarmar sig i sista stund.

Kille på sin båt

Men också på Sätra finns ljusglimtar. Vi träffar en trevlig kille som arbetar med en större segelbåt sedan tre år tillbaka. Nu börjar han känna blåslampan i baken eftersom planen ska röjas. Jag gillar filosofin bakom hans projekt. Ta tillvara och återvinn så mycket du kan. Delar av hans båt kommer från användbara detaljer som slängts vid husrenoveringar. Visst, det tar längre tid men det blir billigt och känns bra i hjärtat.

Och visst är det väl just det som allting handlar om? Vi måste lära oss att visa respekt för det som finns omkring oss. En mycket stor del av allt som slängs kan användas någon annanstans. De där dörrkarmarna som en båtrenoverare fiskade upp ur en container var säkert av en bättre kvalitet än de nya som de byttes ut mot. Bakom träbåtarna står ett hantverkskunnande och en yrkesskicklighet som försvann i och med att plasten gjorde sitt intåg. Jag är övertygad om att vi alla kommer att sakna de gamla båtarna när de en gång är helt borta men jag har i nuläget ingen lösning på hur vi ska kunna rädda dem.

GE MIG ETT BERGRUM NU!

 

Foto: Anneli Karlsson, fotograf SMM

Upplevelser i Stockholms södra skärgård

I juli seglade jag i Stockholms södra skärgård tillsammans med en väninna. Första övernattningen gjordes vid Österhaninge båtklubbs (ÖBK) fina, lilla klubbholme i Mörbyviken innanför Ornö. Klubben har sin hamn och uppläggningsplats på Gålö och klubbholmen ligger på bekvämt avstånd från hemmaviken. På holmen finns toalett och sopmajor, bryggor och bastu. Allt är välskött och ombonat. På bryggan står en väl använd ljugarbänk för bekväm och otvungen samvaro i förmiddagssolen. Undrar hur många liknande klubbhamnar det finns i skärgården?

Färden gick vidare mot Biskopsö i behagligt förlig vind. Den skyddade norra viken är välbesökt och vi la till på södra sidan eftersom där var helt tomt när vi kom.